7.
Styrk Du mitt mod, när sorgerna mig trycka;
Styrk Du min dygd, om jag blir förd till lycka:
Och gif mig blott den vishet, store Gud!
Att tro på dig och öfva dina bud!
8.
Så skall jag lugn min korta vandring sluta,
Och vid dess gräns den tröst, den glädje njuta,
Att intet steg jag återtaga vill —
Och tacka Dig, som gaf mig nåd dertill.
N:o 387.
1.
O Jesu, när jag hädan skall
Och anden återgifva,
För vinning skattar jag mitt fall,
Ty jag hos Dig får blifva.
Det frö, som icke mognat här,
Skall, bättre vårdadt, uppstå der
I härligare skördar.
2.
Jag kläder af förgänglighet,
Blir lös från syndabandet;
Min drägt blir evig salighet
Uti det högre landet;
En himmelsk krona räckes mig,
Som, på min hjessa fäst af Dig,
Skall stråla der för evigt.
3.