Ja, heligt är detta rum: skone åskan dess spets,
Förgylle domdagens sol dess åldriga vördiga spira!
Och måtte mitt slägte der med sina villor tillfreds
Till åldrarnas senaste qväll heliga högtider fira!
O! J som födens i kommande seklers famn:
Månne J der med en lika innerlig tjusning
Väckens till dyrkan af samma heliga namn
Vid de höga orgors högtidliga susning!
Eller skåden J tillbaka åt åldrarnas natt,
Med väpnad blick af det renade ljuset,
Och len åt oss, som för sanningens enkla skatt
Dyrkat så ömt det präktigt glittrande gruset?
O! försmäden ej var ömma oskyldiga tro:
Veten, den födde i hjertat glädjen och dygden.
Låten vårt multnade stoft få hvila i ostörd ro,
Och detta Tempel stå till evig prydnad för bygden.
O! då höljes vår kropp af jordens tårande mull,
Och vårt namn af tusende seklers nätter,
De högas anor och de rikas guld,
De förtrycktas gråt och de mägtigas oförrätter.
O! mina Fäders Gud! O mina fäders Gud!
Är du ej jordens Gud och Gud för tusende verldar?
Hvad jag i Templet hört, är det ej dina bud?
Och hör ej du den suck, mitt tacksamma hjerta gärdar?
Eller är dygden en dröm? och Religionen ett svek?
Och detta tempel bygdt af våra Fäder förgäfves
Och vår tro en zirat? och vår Gudstjenst en lek?
O! mitt öga gråter, min svaga stämma förqväfves,
14. EN SUCK FRÅN ALTARET.
Du! hvars blod för menskligheten runnit,
Se dess tårar rinnande för dig.
Du! som millioners dyrkan vunnit,
O! försmå dock ej en suck af mig.
Också jag har offrat åt ditt minne
Känslans förstling i min ålders vår;
Också jag när vintrens dag är inne
Skall dig offra mången känslig tår.