När Pylad får Emma råka,
Emma, som hans hjerta tändt,
Kan ni tänka, hur de språka
Om det fåniga som händt.
Gossens öga, på den sköna,
Fästadt, ömsom gret och brann:
"O min Emma ingen ann,
Så kan blott tyrannen löna
Alla knäfall, dem han vann."
"Hå! det händer mången ann,
Att belöna såsom han,"
Föll hon genast in, den sköna.
Gossen, vaknad ur sin dröm,
Svarar med en bruten stämma,
Men en stämma, redligt öm:
"Ja, min dyrkansvärda Emma!
Ja, det händer mången ann,
Att belöna såsom han.
Med min hela känslas styrka
Svor jag, att dig redligt dyrka,
Har jag redligt dyrkat dig:
Huru har du lönat mig?
Kinden bleknad, ögat tåradt,
Tanken mörknad, hjertat såradt,
Fråga än en gång af dig:
Huru har du lönat mig?"
72. BLOMMOR TILL DE SKÖNA.
En Blåklint till Stifts-Fröken E.
Min aldranådigaste Fröken,
Var nådig mot de små försöken,
Och tag den blomma, hjertat ger:
Hon liknar himmelen och er.
— — —
En Tusenskön till Glycèr.
Hon skön, som tusen blommor, är,
Men ej så skön, som en Glycèr.
— — —
Smultronblommor till Eva.