KERTTU.
Ett jordkryp, en grafmask, fiskmat.
HELKA.
Gud förbarme sig, då är du ju nästan eländigare än vi. Hvarifrån är du, stackare?
KERTTU.
Hvarifrån jag är? Ja, det skulle jag säga, om jag visste det. Har den försvarslösa väl en hydda? Har den fullkomligt värnlösa något hägn? Anden har sitt varma skjul och alfågeln sitt trygga bo, men den vanlottade har blott vildmarken till hem och skogsdungen eller åkerrenen till fristad.
ILONA
afsides till Hagert:
Hör du, Hagert, hvad hon säger? Hon är ju lika hemlös som vi.
HAGERT.
Var stilla. Tror du att hon ändock skulle vilja följa med oss?