HAGERT.
Var helsad, Kerttu, här ser du din morbror.
ILONA.
Och här hans hustru. Nu är du inte mera ensam, Kerttu. Du har slägtingar och vänner.
KERTTU.
Jag slägtingar och vänner? Är det möjligt? Än min mor, hvar är hon?
HELKA.
I jordens sköte, barn. I dödens sömn ha hennes ögon varit slutna redan sexton år. Din mor fick slita mycket ondt, Kerttu, under det hon trampade lifvets stig. Alla sina skarpaste vindar lät himmelens Herre fara fram öfver hennes hufvud.
KERTTU.
Min stackars mor.