HELKA.
Hvilken galenskap. Du skulle ta lifvet af dig för den mannens skull, som har bedragit dig? Du skulle ömma så för dessa vilddjur som jagade din mor till döds och som förbannar din stam? Nej, så vanvettig kan inte min dotterdotter vara. Det får du mig inte att tro.
KERTTU.
Mormor, kort och godt: Botar du hans ögon eller ej?
HELKA.
Nej. Om han också för evigt skulle komma att vandra i mörker, nej. Inte då heller, nej.
ILONA
lindar sin arm kring Kerttus hals.
Kerttu, tala inte mer nu med mormor om den saken. Vänta tills hennes sinne veknat.
HELKA.
Hvad är det du hviskar, Ilona? Gå in i ladan där med dina barn och lägg er allesammans att sofva i höet. Du också, Kerttu. Eller afkyl först ditt sinne härute, om du så vill. Men tala inte mer ett ord till mig om den där karlen. Kom ihåg det.