KERTTU.
Om jag skulle fråga mormor.
RISTO.
Mormor?
KERTTU.
Ja, mormor och morbror, som sofver därinne i ladan. I deras sällskap måste vi i alla fall komma att vandra.
RISTO.
Fan besitta. Är det folk därinne i ladan? Låt oss då tala sakta. Kom och låt oss sätta oss där under trädet, Kerttu, så får vi prata — där litet längre bort.
KERTTU.
Hvarför just där? Här är ju lika bra.