Du kan lita på det. — Nu kommer hon.
RISTO.
Adjö då så länge.
Går.
HELKA
ser ut genom ladudörren.
Hvarför dröjer du därute så länge? Kom nu och lägg dig att sofva.
KERTTU.
Mormor, hör. Älskar du mig, om också aldrig så litet?
HELKA.
Hvad nu, barn? Hvarför frågar du det så häftigt? Visst älskar jag dig. Du tillhör ju vår egen förtryckta stam, och du är ju mitt eget kött och blod. Ja, visst älskar jag dig.