KERTTU.
Då upptar du också min vän som din egen ibland er och anser honom liksom mig tillhöra vår slägt. Gör du det, mormor?
HELKA.
Menar du den mannen, som bedrog dig?
KERTTU.
Han gör det inte mer.
HELKA.
Och om jag inte skulle gå in på att ta honom med oss, hvad se’n, Kerttu?
KERTTU.
Då vandrar vi våra egna vägar.