HELKA.
Barn, barn, du är blind, men inte den mannen du kallar din vän. Kom nu in i ladan från den här nattkölden. Det är inte helsosamt att vaka om nätterna i ensamhet, Kerttu. Din mor hade den vanan, och det lindrade inte hennes hjertesorg.
KERTTU.
Svara mig först: Samtycker du eller ej?
HELKA.
Jag måste väl. Det hjelper ju inte med mindre.
KERTTU.
Tack, mormor.
HELKA.
Men kom också ihåg: Om han ännu en gång bedrar dig, så dödar jag honom.