Du kunde gerna be fru Vörsky om ett par mark som afbetalning på ditt arbete. Det nekar hon dig visst inte.
JOHANNA.
Det är så svårt, Risto. Jag kan inte begära betalning på förhand. Inte ha vi ju heller för ögonblicket något större behof, då vi ha både bröd och sofvel hemma.
RISTO.
Man behöfver väl pengar till annat också och inte bara till mat. Mina stöflar ä’ sönder. De skulle behöfva lagas.
JOHANNA.
Du har ju ett annat par, som ä’ hela. Nyttja dem så länge tills jag får väfven färdig.
Vid dörren:
Du stannar väl säkert hemma, så att inte barnet blir ensamt?
RISTO.