Åh, gå bara. Jag sköter väl om det.
Johanna går.
Risto ropar:
Eller — Gick hon redan? Johanna. Så hör då, när jag säger: Jo — han — na.
Johanna öppnar dörren och stannar på tröskeln.
Hemta åtminstone litet pengar med dig hem, i alla fall så mycket att jag kan få en butelj öl igen efter långliga tider.
JOHANNA.
Omöjligt. Hvad skulle frun säga, om jag begärde pengar af henne till öl?
RISTO.
Är du tvungen att tala om det för henne, din fjolla? Du kan ju säga att jag är sjuk och att jag behöfver droppar.