JOHANNA.
Jag börjar inte att ljuga, Risto.
RISTO.
Du börjar inte; du börjar inte. Jo, sådan är du. Alltid och evigt emot, men aldrig med om någonting. Gå din väg då, så att du en gång kommer tillbaka igen. Gå nu bara.
Johanna går.
Risto gäspar långt och reser sig upp i sittande ställning.
Nej, det här går inte. Tråkiga qvällar och dagarna så långa som hungersåren. Inte hörs det något af den där Hopptossan heller, fast hon lofvade det så bestämdt. Jag måste väl bege mig af att söka henne igen.
TOPPO
sticker hufvudet in genom dörren.
Morjens. Ser man på bara att han är hemma.
RISTO.