sjunger vi också i psalmen. Du borde hellre glädjas, Johanna, ty din krona blir strålande på detta sätt.
JOHANNA.
Hörde ni? Det var någon, som körde in på gården. — Fru Vörsky.
Går darrande till ett hörn af rummet.
Gode Gud — gode Gud — —
LEENA-KAJSA
ser ut genom dörren.
Var lugn, det är ingen. Det kom troligtvis från gatan. Men kära Johanna, stå inte där borta i vrån. Du är ju alldeles ifrån vettet, som kan ge dig till att på det sättet sörja öfver fåfängliga, verldsliga ting.
JOHANNA
griper om sitt hufvud.
Kronan blir strålande på detta sätt, sa’ ni. O, jag skulle vara nöjd med en mycket dunklare krona, om blott Risto upphörde att dricka och lefde som en menniska — och om fru Vörsky finge sin väf igen.
LEENA-KAJSA.