JOHANNA.
Jag skulle säga sanningen, men det är så rysligt svårt.
FRU VÖRSKY.
Inte förstår jag heller hur ni kunde lemna ert barn ensamt. En sådan liten stackare. Han hade ju kunnat alldeles gråta ihjäl sig. Ni måtte inte älska ert barn särdeles mycket.
JOHANNA.
O, hvem skulle älska honom, om inte jag?
FRU VÖRSKY.
Men ni lemnade honom ändå utan vård en timmes tid? En skön kärlek.
JOHANNA.
Han var inte ensam.