YRJÖ.
Blif inte rädd. Det är bara den där fjolliga flickan. Hvad har du för ärende?
KERTTU.
Hvad skulle väl en fjolla ha för ärende? Jag vill bara säga er att ni inte längre kommer att ha någon förtret af Risto. Nu skall jag nog dra försorg om honom. Adjö.
JOHANNA.
Ämnar hon göra Risto något ondt?
YRJÖ.
Åh, hvem bryr sig om hvad en sådan där halfgalning pratar. Risto sörjer nog för sig sjelf. Tänk ni på era egna affärer. Jag trugar med våld på er den här börsen, om ni inte vill ta den med godo. Seså. Och nu måste ni betala väfven till sista pennin, så att den där frun inte mer kan komma åt att förolämpa er. Ni får inte se så där rädd och skygg ut. Var modig. Ni har ju inte gjort något ondt. Här i verlden måste man stå på sig. Annars kommer man ingenstans.
JOHANNA.
Det är lätt för er att säga, som är en man. Det är annorlunda för oss qvinnor. Hvad förmår vi?