Går.
Herr och fru Vörsky jemte fru Hanhinen komma in.
FRU HANHINEN.
Var det där hennes man?
FRU VÖRSKY.
Nej, det var någon annan. Kom hit och se, Ville. Så här är det skuret af och väfven borta. Tjugufem alnar. Tänk, hvilken skada. Tjugufem alnar. Jag är så, så bedröfvad, att jag vore färdig att gråta.
HERR VÖRSKY.
Hvad behöfver man lita på alla slags menniskor? Har jag inte sagt dig det många gånger?
FRU VÖRSKY.
Hur skulle jag kunna tvifla på den här, som Vappu så säkert borgade för?