RISTO.
Ja, det är sant. Hur skall jag nu bära mig åt med barnet?
LEENA-KAJSA.
Det har jag också funderat på.
RISTO.
Om han åtminstone vore äldre, hvad skulle det då vara för nöd? Då kunde han gå och tigga, om det inte fans någon annan råd. Men ett så’nt där litet kräk. Hvad kan jag göra med honom? Nej, nu är jag illa ute. — Månne de skulle ta emot honom i fattigvården? Om man skulle försöka?
LEENA-KAJSA.
Det tror jag inte de gör. Men vet du hvad Johanna hoppades?
RISTO.
Nej, säg.