KERTTU.
Kommer du mig för när, så rifver jag ut ögonen på dig.
TOPPO.
Nå nå, det gör du väl ändå inte. Sjelfva katten får ju se på kungen, om inte annat så från spiseln.
KERTTU.
Går du din väg, bandhund.
TOPPO
ryggar tillbaka.
Inte så, skaparens skapelse.
KERTTU,
åter kall och lugn.
Skaparen tör väl ha skapat mig eller synden fostrat mig.