Mina skakade på hufvudet.
Först fram emot morgonen somnade Alma. Hon sof stilla och lugnt. Pigorna gingo på tå, lyssnade gång på gång bakom dörren och förde barnen till de längst bort belägna rummen. Ej ens der tilläto de dem bullra och stoja.
Maja Lisa var just sysselsatt med att sopa köksgolfvet, då Alma plötsligt kom springande ut från sitt rum. Hon var i nattdrägt och såg uppskrämd ut.
"Hvarför lemnade ni mig ensam, fastän ni vet att de förfölja mig."
"Herre Gud, hvilka?"
Alma svarade inte; hon började bli redig.
"Jag fryser," sade hon slutligen.
"Är det under, kära fru, när ni är alldeles våt af svett. Gå nu fort tillbaka i sängen."
"Inte i sängen. Jag vill till Arvis graf. Hvem kommer och hjelper på mig?"
"Men månne frun orkar?"