"Nå, Alma?"
John försökte se henne in i ögonen.
"Alma, blef du ledsen?"
Alma vände sig mot honom och smålog, men hennes blick var fuktig.
"Och sådant lappri kan du låta gå dig till sinnes! Du är i sanning barnslig. Nå, se nu igen. Nej, kom hit, att jag får torka bort de der tårarna."
Han sträckte ut sin arm och drog Alma till sig.
"Jag tar dig i min famn som en liten dufva. Älskade, egen hustru!"
Han lyfte upp Almas hufvud och kysste henne.
"Egen hustru."
En varm blick mötte Alma ur djupet af hans ögon.