"Jaså, du rycker din far i skägget! Vill du inte släppa lös!"
Han lösgjorde försigtigt de späda fingrarna från sitt ansigte och drog sig litet tillbaka. Helmi flåsade med munnen vidöppen och fäktade med båda händerna, men nådde dock ej detta svarta föremål, som gungade framför henne.
"Hon har ingen ro nu, när hon ser dig," sade Alma. "Men gå längre bort, dit bakom kakelugnen, så skall jag försöka, om inte hon då…"
"Vi skola lemna det till en annan gång; nog hinna vi ju sedan. Om vi nu skulle få toddy ned i löfsalen. Der är främmande."
"Jag vet. Vi ha redan bestyrt om kvällsvarden. Ni får stekta kycklingar."
"Bra. Kom du också och håll oss sällskap. Det är ju varmt och vackert väder nu i kväll."
"Bara jag inte stör er?"
"Stör? Hur kan du komma på något sådant?"
"Det känns så ibland."
"Alma!"