"Hon är endast sjutton år, fru Karell. Man får väl alltid skämta litet med barnen."
"Utan att alls fråga efter huru det verkar på dem?"
"Nåd, fru Karell! Predika inte moral för mig, det är i alla fall förspild möda, ty jag är en mycket otacksam lärjunge."
"Och ni tvekar inte alls att tillstå det?"
"Emedan jag vet, att ni förlåter det för mina många goda sidors skull.
Inte sant?"
"Man måste skratta åt er, om man vill eller inte."
"Och vara vänlig som förut. Får jag lof?"
Han bjöd henne sin arm.
"Hvart?" frågade Alma.
"Om ni behagar, så gå vi dit in i sidorummet och dricka te."