Nymark höll sig vid Almas sida hela kvällen. Presenterade för henne nya bekantskaper, dansade blott helt litet och nästan endast med henne och lemnade henne ej ens för ett ögonblick ur sigte.
Efter andra fransäsen hade tre, fyra herrar efter hvarandra bjudit upp Alma till vals, och den femte stod redan och väntade, då hon andfådd sjönk ner på sin stol.
"Dansa inte mer!" hviskade Nymark, böjande sig fram öfver stolens ryggstöd.
"Hvarför inte?" frågade Alma.
Hon fläktade med solfjädern och slog de blixtrande ögonen upp mot
Nymark.
"Er helsa tillåter det inte."
"Men det är så roligt. Jag kan inte sluta ännu."
Hon var redan ånyo på golfvet.
De hade dansat ett par hvarf, då Alma tungt stödde sig emot kavaljerens arm.
"Jag svimmar," ljöd det från hennes läppar.