"Men ja' fallej inte", försäkrade Lyyli.
"Hvarför får inte Lyyli se på, när ni metar?" frågade modren.
"Men hvems fel är det, om hon faller i sjön?" vidhöll Arvi.
"Lyyli aktar sig ju, att hon inte faller?"
"Lyyli attar sej."
Mina klädde af barnen, och Alma ordnade sin toalett. Hon knöt på sig ett nätt hvitt förkläde och satte en hvit spetsremsa kring halsen. Sommarhatten klädde henne, det visste hon, der hon stod framför spegeln och satte den på hufvudet.
Sedan tog hon sin arbetsväska och gick småsjungande ner.
"Der kommer hon ju," sade John.
"Hvem af herrarna saknade mig?" frågade Alma.
"Undertecknad, er ödmjukaste tjenare," svarade magister Nymark.