En dag fann John på Almas bord Strindbergs "Giftas."
"Har Nymark varit här?" frågade han.
"Han var här på förmiddagen, medan du var på lyceum," svarade Alma.
Derefter förekommo hos Alma gång efter annan nya böcker, än af Zola, än af Guy de Maupassant eller af någon yngre nordisk författare. En gång syntes bland dem till och med Arne Garborgs "Mandfolk."
"Nog äro de bra, de der, blott man förstår att läsa dem rätt," sade
John.
"Huru böra de då läsas?"
"Så, att man ser det ondas följder. Då Arne Garborg låter sina hjeltar i "Mandfolk" säga om sig sjelfva, att de äro stora svin, men att de inte mer kunna hjelpa det, så borde detta likvisst verka mer än de bästa moralpredikningar."
"Nymark tar dem inte från den sidan."
"Nymark! Han är just en af dessa ytliga och lättsinniga menniskor, hvilka inte ha förmåga att tränga till kärnan af någon sak."
"Det är inte sant. Nymark är tvärtom en stor tänkare."