"Straxt, mitt lilla gryn, bara jag tändt en papyross."
Han kom och lade armen kring Almas lif.
"Är den inte vacker?"
"Jo, det är den."
Johns blick gled förbi rosen. Han mötte Almas ögon, tog henne under hakan och vände hennes ansigte till sig. Och han tryckte en lång kyss på de motsträfviga läpparna.
"Nå, låt bli!" sade Alma rodnande, "de se derifrån kammarn."
"Än sedan? Jag må väl ha lof att kyssa min egen hustru."
John kysste henne med lekfullt trots gång på gång, till dess Alma slutligen slingrade sig ur hans armar.
"Låt bli nu, John," sade hon och drog sig längre bort.
John gick till kammardörren.