"När jag inte orkar mera."
"Det lär redan vara tid för mig att gå," sade Alma, i det hon bemödade sig att knäppa de sista knapparna i handsken. "Hjelp mig, John, de äro så trånga."
John gjorde som hon bad och följde henne sedan ut i tamburen.
"Går du till fots?" frågade han.
"Nej, jag åker. Hyrkusken väntar på gården."
"Huru? Du tar bara en tunn regnkappa på dig? I den här kölden. Hvad tänker du på?"
"På den här korta vägen hinner jag inte ens bli afkyld."
"Men du kunde ju lika gerna taga en varmare kappa."
"Som alldeles skulle platta ner min kostym. Tackar så mycket. Och adjö nu, John."
Hon tänkte först blott räcka honom sin handskbeklädda hand, men sedan, likasom om en hastig sinnesförändring försiggått inom henne, slog hon båda armarna om Johns hals och kysste honom.