"Och sedan hviska de oafbrutet med hvarandra."
"De sätta ihop historier, naturligtvis. Det är just hvad sådana der pläga sysselsätta sig med."
Nymark skrattade ironiskt. Men om en stund lemnade han Alma hos några bekanta och gick öfver till herrarnas sida, ty han hade elaka aningar.
Främmande masker skockade sig omkring Alma. Några sade artigheter, men andra drefvo temligen öppet gyckel, och detta började förtreta henne.
"Du värmer endast natten, sköna dag, till dess att han eröfrar dig," sade en.
"Om han inte redan gjort det," tillade en annan.
"Hon gör som hennes systrar. Alla dagar sjunka i nattens sköte."
"Och fördunklas."
Alma gick förbittrad ifrån dem och drog sig till ett sidorum. Der satt fru Leistén i soffan.
"Jag tar af masken redan, eftersom menniskorna äro så elaka," sade hon, i det hon blottade sitt ansigte. "Midt upp i ansigtet våga de väl inte säga sina dumheter."