— Ja, sade pastorn, i det han tog sin hatt, vi lära inte ha något vidare att göra här.
— Förlåt, sade då Heikura, jag skulle be… Månne här vara något hopp om bättring?
Han såg på läkaren.
— Hur så?
— Det vill vara litet svårt. När jag också har andra hyresgäster. Inte vilja de höra på det der.
Alla förblefvo tysta ett ögonblick. Pastorn och doktorn vexlade några ord på svenska. Derpå frågade den förre:
— Vill Holpainen föra sin hustru till Harjula fattiggård?
— Skulle hon tagas emot der?
— Det tror jag visst. Jag skall skrifva en lapp, som ni får föra till ordföranden i fattigvårdsdirektionen.
— Det är väl bäst att jag gör det. Holpainen slipper ändå inte härifrån nu, sade Tiina Katri.