Doktor Wialén kom in, lugn och allvarlig. Vid första ögonkastet såg han, hur det var fatt. Han vände sig till Tiina Katri, som darrande stod bakom dem nära spisen.
— Ge mig tvänne bälten eller någonting sådant.
Tiina Katri anade hans afsigt. Hon såg omkring sig och fann Annis lindor. Dem gaf hon åt doktorn, som med den ena band Maris fötter tillhopa och med den andra hennes armar bak ryggen. Derpå trycktes hon åter ner på sängklädshögen i knuten.
Doktorn såg på bordet och på fönsterbrädet.
— Bläck och penna?
Sådant fans inte. Tiina Katri sprang in till gårdsfolket för att begära.
Doktorn undvek Holpainens frågande blickar och såg ut genom fönstret.
— Kan hon botas? frågade pastorn, men fick intet svar.
Heikura hemtade sjelf papper och bläckflaska samt penna och stälde dem på bordet. De voro alla tysta, under tiden doktorn skref.
— Ge in häraf en matsked hvar annan timme, sade doktorn och räckte en papperslapp åt Holpainen.