— Jag tror nästan att alla män önska att deras hustrur måtte dö, för att de skulle få en annan, bättre.
Fru Hartman skrattade.
— Du öfverdrifver, Lisi.
— Sådant där förargar mig. — Vi skola tala om annat.
— Gärna för mig. — Ditt ideal tyks ännu vistas i staden — fröken
Verther, menar jag.
— Ja, det gör hon.
— Kommer hon att dröja länge?
— Jag vet inte.
— Hon har alldeles förtrollat människorna här. Herrarna göra inte annat än springa gata upp och gata ned för att få se henne.
— Jaså.