— Hvad är det där för en biljett?
— Herrn lär ha skickat den.
Jag ref upp brefvet och läste:
— Vänta mig ej till middagen. Vi äta i värdshuset i parken. Kom med om du orkar. Jag hoppas ditt illamående redan är öfver.
ANTTI.
Jag stoppade brefvet i fickan och skrynklade det.
— Karlen väntar på svar, påminte Mari.
— Det behöfs inte något svar. Han får gå.
Mari gick, och jag steg också upp för att taga afsked.
— Hvart har du så brådtom? Sitt nu en stund till, bad fru Hartman.