— Att du tvärtom alltid skulle vara glad och njuta af lifvet mera än andra människor.
— Huru kom du på den tanken?
— Nå — af alt hvad jag sett och hört. I sällskap är du ju så sprittande liflig och upprymd.
— Hm —
— Och anser vårt stillsamma lif här odrägligt tråkigt.
— Hvilket det sannerligen är.
— I alla fall tillfredsställer det oss.
— Emedan ni ej smakat någonting bättre. Emedan ni ännu — förlåt mig — befinna er på ett så lågt stadium och äro så litet utvecklade.
— Om utvecklingen värkar lifsleda, så är det bättre att förbli outvecklad.
— Säg inte det, genmälte Agnes något lifligare. Äfven om jag skulle lida dubbelt mera än jag gör, så ville jag ej byta med er. Bevare mig himlen!