Hon stod vid kyrkväggen med sin orlofssedel och väntade. Husbönder och värdinnor gingo i kors och tvärs förbi, men ingen såg ens på henne.
Icke långt ifrån henne sutto några unga karlar på kyrktrappan.
— Hör du flicka, kom hit, ropade en af dem till henne.
De andra skrattade och hviskade sins emellan.
— Kom nu bara, seså, hvad funderar du på? Kom och sätt dig här med oss.
Emmi rodnade och gick litet längre bort. I detsamma mötte hon en herre och en fru. Kanske var det ändå inte riktigt herrskap, eftersom frun hade duk på hufvudet och herrns kläder voro mycket slitna.
— Men den där, sade herrn, pekande med sin käpp på Emmi. Hon kan väl inte ha stora anspråk. Eller huru?
— Jag är nöjd med hvad herrskapet vill ge, svarade Emmi sakta.
Ett svagt hopp vaknade inom henne.
— Hvad gör man med en sådan? Månne hon ens orkar bära en vattenså?