— Det kan jag nog.
— Och kan du tvätta byke?
— Nog har jag gjort det också.
— Vi taga henne; hon ser hygglig och stillsam ut, sade herrn.
Men frun tvekade ännu.
— Kanske är hon sjuklig, eftersom hon är så mager.
Emmi tänkte på sina fötter, men vågade ingenting säga af fruktan att herrskapet då genast skulle kassera henne.
— Är du sjuklig? frågade herrn, betraktande orlofssedeln, som han tagit ur Emmis hand.
— Nej, hviskade Emmi.
Hon beslöt inom sig att aldrig beklaga sig, om än hennes fötter värkte huru mycket som hälst.