— Ett ledsamt uttryck det där »lita på». Lita på! Hvad behöfver man lita på någon? Om en människa i dag behagar dig, är det bra, och gör han det ännu i morgon — desto bättre. Om ej, så vänd honom ryggen och sök en annan. Voilà tout.
Medan Agnes talade hade hon blifvit så pigg, att hon lyfte upp hufvudet och vände sig mot mig. Också hennes ögon hade fått ett lifligare uttryck.
— Men hvad skulle du säga, Agnes, om någon, som du tycker om, utan vidare skulle vända dig ryggen?
— Som jag tycker om?
Hon sade detta med en mätt, likgiltig, öfverlägsen ton och sjönk tillbaka i sin förra apatiska ställning.
— Det kan jag värkligen inte säga, ty såvidt jag kan minnas, har jag aldrig tykt om någon.
— Men om du skulle fatta tycke för någon?
— Så skulle jag också veta hålla honom fast.
— Det kunde ju likväl hända att han skulle förälska sig i någon annan.
— Omöjligt, det är inte tänkbart.