— Om Antti, gissar jag.
— Precis. Du blir väl inte ledsen?
— Ingalunda.
— Hvad skulle du säga, om du såge honom här vid mina fötter?
— Hvad skulle jag kunna säga —
Min strupe sammansnördes, så att jag blott med möda kunde tala.
— Om jag i alla fall skulle få bukt på honom —?
Hon smålog, såg fortfarande i taket och gungade med foten.
Men småningom mattades ögonen åter, foten upphörde att gunga, och anletsdragen återtogo detta öfvermätta, likgiltiga uttryck.
Jag betraktade henne från sidan och väntade på hennes beslut, där jag låg på knä framför kappsäcken.