— Men först vid bordet, sedan vi fått oss ett glas vin.
Kyparen anmälde att middagen väntade oss i rummet bredvid. Vi gingo dit.
Jag satt stum midt emot Agnes och väntade på hvad jag skulle få höra. Men hon höll ord och talade, medan vi åto den första rätten, blott om allehanda peterburgska förhållanden. Först då vi tömt ett glas vin och hon fylt glasen på nytt, kastade hon en lång blick på kyparen, som förstod meningen och gick ut med sin serviett och sina tallrikar.
Agnes lutade sig tillbaka i sin stol.
— Kom nu till en början ihåg, kära Lisi, att människorna inte alla äro lika.
— Jag skall försöka, sade jag småleende, ty det var i mitt tycke ett tämligen onödigt företal.
— Och äfven, fortsatte hon, att de således inte kunna hafva samma tänkesätt, samma känslor, samma uppfattning, samma seder.
— Äfven det.
— Hvaraf åter naturligtvis följer att man inte kan fordra det af dem.
— Naturligtvis inte. Det vore ju galenskap. En hottentott kan inte i något afseende stå på européns ståndpunkt. Men hvarthän vill du komma med alt detta?