— Hvart skola vi köra? frågade karlen.
— Till fruntimmersskolan.
— Hvar fins den?
— Den där gula gården vid torghörnet.
Han ämnade således köra oss ända fram.
— Hvad skola flickorna säga, då de se oss komma åkande till skolan på ett vedlass? De skola då ändtligen bli förvånade!
Vi hade svårt att hålla oss för skratt, men försökte dock se allvarsamma ut, låtsande som om vi inte alls vetat att en slik färd var någonting ovanligt.
Slutligen voro vi utanför fönstren. Där inne var märkvärdigt stilla. Vi kastade en sidoblick dit. O himmel — timmen hade redan börjat!
Stoltheten försvann hastigt och på samma gång glädjen.
— Hvad skola vi göra? Huru skola vi våga gå in? Och hvad skola vi säga?
Hvem går först?