Ännu en gång samlades dock en hel mängd af oss. Det var då jag stod brud och firade bröllop. Till och med Fanny hade kommit från Helsingfors, där hon för tillfället vistades. Och hon viste att berätta oss om Agnes.
— Har ni hört någonting högst märkvärdigt om Agnes? frågade hon plötsligt, då vi talade om våra forna skolförhållanden.
— Hvad, säg, hvad?
— Hon har farit till Petersburg såsom sällskapsdam åt en ofantligt rik furstinna.
— Agnes! Agnes till Petersburg, såsom sällskapsdam? Aldrig i världen!
Såsom sällskapsdam?
— Ja, men tänk er, åt en furstinna; det är ju någonting helt annat än en vanlig sällskapsdam.
— Än sen! Sällskapsdam i alla fall, och dessutom i Petersburg.
— Hvad ni äro enfaldiga och småaktiga, förebrådde oss Fanny. Jag tror jag inte bryr mig om att fortsätta, då ni inte begriper någonting.
— Jo berätta, berätta!
— Så hör på då. Furstinnan har infört henne i Petersburgs förnämaste och högsta kretsar, hon har till och med varit på hofvet. Agnes har skrifvit att hon lefver i en hvirfvel af nöjen och ej hinner hämta sig från den ena festen, förrän hon ilar till den andra. För henne är alt detta naturligtvis ännu högst ovant, en fullkomlig sagovärld.