Nu förstummades vi.
— Ni kunna naturligtvis inte ens föreställa er ett sådant lif i stora världen.
Vi måste medge att så var.
— Baler, så storartade att ni inte ens i drömmen sett någonting liknande, operor, baletter, teatrar, konserter, lysande toaletter, det finaste salongslif och så vidare.
Vi hörde på, fulla af undran.
— Men månne detta i längden skall tillfredsställa Agnes? frågade jag slutligen tviflande.
— Om det tillfredsställer henne? Hvad skulle då tillfredsställa henne, om ej sådant? Naturligtvis tillfredsställer det henne. Och nog måste man medge att Agnes är som skapad för stora världen. Där kommer hon att väcka uppseende. Tror ni inte?
Det trodde vi helt säkert. Och vi voro öfvertygade om att alla höga herrar, baroner, grefvar, furstar och andra dylika skulle komma att vansinnigt förälska sig i henne.
Men hon, Agnes själf? Hvem skulle hon komma att älska?
Ja, hvem skulle Agnes komma att älska, och hvem skulle hon tillhöra? Se där en fråga, på hvilken vi ej fingo något svar.