— Säg med detsamma: framför andra.
— Kanske framför andra. Den finska tonkonsten har ännu ej hunnit lösa sin uppgift, men den kommer att göra det i en framtid. Vänta blott!
Anttis funderingar tyktes roa Agnes utomordentligt.
— Åtminstone sakna inte finnarna själfförtroende, sade hon med samma lätta glädtighet, hvarmed hon hela tiden upptog Anttis ytterst allvarsamt uttalade åsikter.
— Nej, Gud vare lof, sade Antti. Det fattas oss icke själfförtroende. Och icke häller uthållighet eller kraft. De egenskaperna ha våra förfäder inplantat hos oss. Ni har kanske läst Finlands historie?
— Nog har jag ju förr i världen läst den i skolan, fastän jag måste erkänna att det inte är mycket jag mins af den. Men vet ni hvad? Ni kommer till Petersburg nästa höst. —
— Jag? Hvad skulle jag göra där?
— Nå — göra ett besök. Se er omkring i världsstaden.
— Det blir väl knappast af, om jag inte får någon annan anledning.
— Vi skola hoppas att ni får. Då skall jag föra er till italienska operan, och vi få se om ni inte förändrar åsikt. Hon lutade sig bakåt i soffan med säker själfmedvetenhet i blicken. — Åh, ni skulle inte behöfva vara många månader i Petersburg förrän —!