— Förrän hvad då?
Agnes svarade ej genast. Hon såg blott småleende på honom med en erfaren världsdams öfverlägsna uttryck i ögonen.
Antti svarade blott genom att frågande stirra på henne; men småningom begynte hans blick af någon obestämd anledning likasom vekna.
Agnes märkte det nog, hon afslutade sin stumma granskning med ett belåtet, litet skratt.
— Förrän hvad då? Skall jag säga er det?
— Ja, säg det!
Han var ännu allvarsam, men rösten hade blifvit mjuk, den uttrykte icke ens närmelsevis samma kraftiga bestämdhet som nyss. Agnes böjde sig lätt åt sidan och kastade åter på honom samma förföriska, farliga blick.
Hvar fick hon denna smältande blick, som återgaf känslans finaste vibrationer? Hade skaparen utrustat henne med ögon olika andra dödligas?
— Vill ni inte säga det? upprepade Antti ännu en gång.
— Ni skulle blifva en helt och hållet annan människa.