När nu de tre grefliga excellenserna med nödiga bisittare af prästerskap och ståndsöfverhet sutto till doms inför menige män i lärdomsverkets stora högtidssal, på de tre grefvarnes minnesvärda dag, instäldes bland andra fängslade i tur och ordning äfven Rike-Järker.
Som hans procurator framträdde då den latinkunnige fältskären Olof Wolff, »som den dagen var nykter», säger protokollet elakt nog om honom.
Då nu gref Johan Gyllenstierna sporde hvad ondt den mannen gjort, dröjde landsfiskalen tveksam, ty deras excellenser hade varit gudlöst klentrogna mot hans argumenter dittills.
»Hvad hafven I att förebära mot den mannen?» lydde frågan åter.
Då kunde menigheten icke tiga utan bröt ut i skilda stämmor så:
»Han förgör vår bergning! Han drager vreden öfver landet! Han har trollat sina barns själar till bäratomtar!»
Hans grefliga excellens ville nu veta hvad en bäratomte var.
Där satt i laget som ett skinande lärdomsljus magister Haqvinius Bohlin, stiftets andre rangpräst, af kunglig ynnest benådad med två kronohemman såsom prebendeförstärkning. Han reste sig nu och svarade: