»Här i landet existerar, att de gudlöse inbesvärja orena andars lif i döda ting och såmedelst skapa sig tjänare att skinna sin nästas äring.»
»Nå, hvad tror I om den saken, herr magister? Existera dessa bäratomtar?»
»Jag måste tro, hvad jag har sett!»
»Har I då sett någon bäratomte?»
»Visserligen har jag så!»
»Huru såg han ut?»
»Som ett blodrödt nystan.»
»Vid hvad tillfälle såg I honom?»
»Han kom hvinande ut ur härbergets glugg öfver ryggen på min häst. Denne blef också grufligen skrämd, istadig och förstörd efter den betan.»
De tre excellenserna hade, som man nogsamt märkte, intet begrepp om en bäratomte och då kunde det icke heller förundra någon, att de föga trodde på en sådan. Det var just rätte karlar öfverheten skickat till landsrannsakning! Allt hvad nu kom fram om sprunden, nissarne och minskningen i grannarnes strytor blef nog till protokollet fördt, men blott som »ren vidskeplighet förutan fundamenter».