— Planeten Mars, utbrast Wolfgang, i det han sprang upp.
— Ja, så börjar dokumentet.
— Vad tusan nu då, fortsatte löjtnanten förvånad.
— Var god hör på, vad han skriver vidare. 14
— Gott.
Men nevön var, då han åter satte sig, på långt när ej så säker om sin onkels millioner, som innan han inträtt på advokatens byrå.
— Alltså, mina herrar: Planeten Mars, skriver testator, har alltid intresserat mig på det högsta. När jag år 1935 drog mig tillbaka från affärerna, var, så besynnerligt det än kan låta, planeten Mars den direkta orsaken till detta mitt beslut.
— Gubben har alltid varit konstig, tänkte nevön.
— Han måtte ha varit rubbad, filosoferade Cramer i tysthet.
Advokaten fortsatte: