Cramer svarade intet på en lång stund. Han tänkte. Det var ett eller annat, som tycktes intressera honom, en eller annan svag punkt i testamentet, han tyckte sig skönja.
Plötsligt utbrast han:
— Jag har det.
— Vilket?
— Angreppspunkten.
— Vad menar du?
— Låt oss gå upp till dig och noga diskutera saken.
Uppkomna i Wolfgangs eleganta ungkarlsbostad, fortsatte Cramer:
— Vi måste gå i ordning med frågorna. Pro primo. Varför i all världen skulle du under dessa tvenne år endast få lyfta den ena millionens räntor?
— Antagligen därför, att kapitalet sedan skulle bli så mycket större.