— Jag tror du har rätt. Det är ju förtvivlat. Således kunna vi intet göra. Jag är avskuren från det, jag har endast att sitta med händerna i knäet och lyfta mina räntor. Så får jag lita på 23 en lycklig slump och studera tidningarne för att se om något framkommer i saken.
Cramer höjde på axlarne.
— Nej, för sjutton, sade han. Ser du inte vart jag vill komma?
— Nej, min själ.
— Jo, du begriper, att när din farbror vill sätta dig ur stånd att företaga något, så erkänner han ju därmed, att något, ett eller annat, verkligen kan göras. Med andra ord: Det finnes en svag punkt och nu hava vi i alla fall reda på, att han har fruktat för något.
— Så sannerligen tror jag inte, att du har rätt, Cramer. Och vad skola vi nu göra?
— För det första ingenting alls. Vi få väl i morgon se det besynnerliga testamentet publicerat i alla tidningar, det leder till diskussion inom alla läger och vi få då följa med denna och höra huru den allmänna meningen ställer sig till saken. Sedermera torde den ena idén om Mars efter den andra komma att dyka upp, alla framkallande livligt meningsutbyte. Under tiden få vi väl en eller annan god idé.
— Gott, men vad i all världen skall jag göra med mina fordringsägare? De komma att ränna mig på dörrarne och aldrig låta mig få en lugn stund. 24
— Du får väl täppa till munnen på dem på ett eller annat sätt.
— Fan till testamente; nu blir min kredit i det närmaste förstörd, menade löjtnant Schnitler förargad.