— Jo, han är villig till att försträcka dig med de medel, som behövas — —
— Behövas för vad?
— Du förstår, återtog Cramer, att man måste hava ett kapital för att bekämpa den, som möjligen framkommer med lösningen av Marsgåtan. Sätten äro mångahanda, man kan muta astronomer att motbevisa saken — kort sagt, det finnes tusen olika sätt. Men alla kosta pengar. Pengar 32 har du ej. Och därmed är det adjö med tiomillionen.
— Javisst. Alltså — —
— Han vill stödja dig med det kapital, du för detta ändamål behöver mot att du, om det lyckas dig att få slantarne om fem år, dels återbetalar honom de pengar, han lagt ut, dels dessutom en million mark av arvet.
— Det var förbaskat goda villkor, eller hur, utbrast Wolfgang glatt överraskad.
— Jo, säkert! Gratulerar, gamle vän. Du tycks ha tur.
— Men har han intet knep bakom, tror du?
— Ingalunda. Jag skall själv hjälpa dig med kontrakter och allt sådant. Och förresten tycker jag, att om gubben får en million förutom sina pengar, bör han vara nöjd.
— Nåja, det kan du ha rätt i; men gå ut från att det misslyckas.